Skolprojekt - Film
AND NOW FOR SOMETHING COMPLETELY DIFFERENT...
Alla som läser mig blogg (alla 2 av dom) vet att jag brinner för film.
Förutom att kolla på dem har jag också ett intresse för att göra dem. Mitt livsmål är att bli en filmmakare.
Jag går i Kunskapsskolan i Tyresö och vår bildlärare Lena bad oss göra en film om vår tid på skolan.
Jag tilldelades i en grupp med två andra elever, Fredrik och Edward, båda i min klass, men det slutade med att jag gjorde nästan allt.
Teamwork fungerar helt enkelt bara i teorin.
Här är filmen i alla fall, gjord som en 20-tals stumfilm.
<iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/Deq-Oq1lkz4?rel=0" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
The Avengers!
Jag såg The Avengers på premiären igår och den var grymt häftig! Den innehöll såklart inga filosofiska teman, metaforer och insiktsfulla karaktärsstudier, men den var cool som fan! Den innehöll allt jag älskar med superhjältefilmer och mer, och det var utan tvekan den mest underhållande filmen jag sett i år!
Ett stort tack till alla som har varit med och gjort Marvel-filmerna! Ni har gett oss tonvis med underhållning baserat på våra favoritserietidningar. Även om vissa har varit bättre än andra har ni gjort ert bästa, och varenda en av dem har varit trogna till serierna, innehållit häftiga actionscener, extrema specialeffekter och stora skådespelare som gör ett jättebra arbete!
Marvel movies, you are doing it right!
Silent Hill: Downpour
Jag lyssnade på Iron Maidens album "Number of the Beast" medans jag skrev det här för att plattan tydligen fyller 30 år idag, ifall någon ville veta det.
Hursomhelst, om en vecka släpps det nya spelet i den inte tillräckligt populära Silent Hill-serien. Jag beställde det från Amazon.com och har redan spelat och klarat ut det, så jag tänkte lägga ut lite spoilerfria åsikter här.
Eftersom att Silent Hill-spelen inte är så populära nu som de en gång var, tänker jag förklara spelseriens concept lite snabbt. Silent Hill är en amerikansk småstad och varje spel i serien berättar om olika människor som kommer till staden på något sätt. Spelen kännetecknas för de komplexa berättelserna, som kräver mycket insikt för att verkligen förstå. Till exempel är monsterna som personerna möter ofta metaforer för olika saker i deras liv.
Det bästa exemplet på det är tvåan, som tänjde gränserna för historieberättande i Tv-spel för alltid.
Silent Hill 2 does a lot of things right. It has a compelling aural landscape. Its atmosphere is, at times, unmatched. Pyramid Head is freaking scary. These are all things I expected from the game, having played the original and watched the EB trailer at work nonstop for months. One thing I didn’t expect, however, was to be changed. Silent Hill 2 surpasses all other games for its themes. They are not simple metaphors that suggest application, or cutout stand-ins for real-world concepts. Silent Hill 2 speaks frankly of the human soul.
- Tomm Hulett, speldesigner på Konami
Det är många fans som säger att serien inte varit desamma sedan japanerna som utvecklade de första fyra spelen lämnade serien i händerna på amerikanska utvecklare. De hävdar att serien blivit till generisk actionskräck och att amerikaner inte förstår sig på riktigt otäck psykologisk skräck. Av just den anledningen har många vägrat att köpa det nya spelet, för att amerikaner tydligen inte kan göra Silent Hill. "Fans" borde göra lite mer research för det här spelet utvecklades i Tjeckien. Vad jag har förstått så kommer varulvar därifrån, så dom kan skräck.
Silent Hill: Downpour berättar om Murphy Pendleton, en fånge som efter en misslyckad transportering i en fängelsebuss hamnar i... du gissade det. Under spelets gång får man veta mer om Murphy och varför han hamnade i fängelse från första början. Jag tänker inte berätta mer om handlingen, eftersom den är väldigt välgjord och innehåller många twister, vilket inte är jättevanligt för Tv-spel.
Murphy har nog den bästa kontrollen i Silent Hill-serien hittils. Han är ingen Nathan Drake, men han kan springa, klättra, hantera ett skjutvapen och slåss med allt han kan hitta i sin omgivning. Alla som spelade Silent Hill 2 vet att huvudkaraktären James inte var bra på att försvara sig, eftersom spelet simulerade det genom dåliga kontroller som handikappade spelarens förmåga. Det gjorde att det ofta var en bättre idé att springa för livet än att försöka ge sig på fienderna, vilket hjälpte till för att göra spelet så läskigt som det var. Ett sånt koncept gick att använda 2001 men idag så håller inte det riktigt. Downpour löser det problemet genom att istället för att ha en svag protagonist som möter starka fiender ha en stark protagonist som möter ännu starkare fiender. Det gör spelet lämpligt för 2012, men lyckas ändå hålla spelaren osäker och uppleva fienderna som ett hot.
Okej då, grafiken. Det är svårt att säga om grafiken är bra eller dålig, för att den varierar så mycket. Till exempel Murphy ser nästan ut som en riktig människa fast många av bikaraktärerna ser ofärdiga ut. Silent Hills gator är detaljerade och täckta i läckra dimeffekter men på vissa ställen kan dom se ut som något från ett Playstation 2-spel. Det sista jag måste nämna om det visuella är att spelet har allvarliga framerateproblem. Ibland ser det ut som en stop-motionfilm. Jag har endast spelat spelet på Playstation 3, så jag vet inte om problemet finns på Xbox-versionen. Jag hoppas bara att dom fixar detta i en patch.
Ljuddesignen är stämningsfull och bidrar ännu mer för att göra stämningen obehaglig, och jag är säker på att de flesta håller med. Men ett mer kontroversiellt ämne är soundtracket, som inte gjordes av seriens veteran Akira Yamaoka, som komponerat alla spel i serien hittils. Istället gjordes soundtracket av Daniel Licht, som komponerar Dexter, ett av mina favoritprogram. Jag vet att det är en hädelse, men jag tycker helt ärligt att han gjorde ett bättre arbete än Akira, även om jag älskar hans musik med.
Vad mer kan jag säga? Spelet är ganska läskigt, oförutsägbart även om det finns några uttjatade Silent Hill-klyschor i manuset, har bra kontroller och ett riktigt bra soundtrack. Men det är lite buggigt och jag tycker att monsterna har ganska oorginell design. Det är ändå ett mycket kompetent spel och det är definitivt mycket bättre än en några av de senare spelen i serien. Jag önskar att fans av CoD, LoL och liknande kunde ta en titt på ett lite mer intelligent och sofistikerat spel som det här för jag tror inte att de skulle ångra det.
8/10
The Artist!
Filmer som vinner Oscar för bästa film är ju ALDRIG dåliga, eller hur James Cameron?
Du stal den där från Curtis Hanson! Jag förlåter dig aldrig!
(bildkälla: http://www.cbc.ca/)
Filmen är förmodligen bra ändå. Jag ser fram emot att se den, även om jag är lite småtrött på såna där nostalgitrippsfilmer. Det görs få moderna filmer som kommenterar på vad som händer idag.
Oscarsgalan!
Jag skulle ha tweetat det här för så här korta inlägg får man inte skriva.
UPPDATERING: Jag kollade på hela galan. Jag tyckte om den för det mesta men det var aningen irriterande att höra Filip och Fredrik kommentera på allt som hände.
Sluta hata dubbning!
Som alla vet går Star Wars episod 1 på bio igen i 3D. Det går att se både originalversionen med svensk text och en version dubbad till Svenska. Men trots att man kan välja vilken version man ska se så smutskastar folk den dubbade versionen. Jag tycker egentligen att det är en väldigt bra idé att den går att se dubbad av en anledning. Barn. Jag såg Star Wars 1 när jag var väldigt liten med svensk text och förstod filmen, men bara för att jag är begåvad med min läsningsförmåga betyder inte det att alla gör det. Enda sen ”The Clone Wars” började visas på Cartoon Network har Star Wars fått en stor skara yngre fans och för de flesta av dem underlättar det massor att möjligheten finns att se George Lucas’ originalfilmer dubbade.
Dessutom är jag ganska säker på att majoriteten av Star Wars-fansen tycker att Det Mörka Hotet är en dålig film. Jag har till och med hört många säga att den är som en barnfilm. Om ni tycker det har ni inte ens en anledning att se filmen på bio!
Även om Episod 1 är långt från en favorit kommer jag nog se den på bio bara för att jag bara inte kan hålla mig borta från något med namnet Star Wrs. Jag kanske till och med kommer att se den på svenska bara för att Svampbob (Kim Sulocki) gör rösten till Jar Jar Binks. Jag är lite nyfiken på det.
Kim verkar inte tycka om Jar Jar så värst mycket heller. Här är en ganska intressant intervju:
http://nojesguiden.se/blogg/tobias-norstrom/intervju-sveriges-jar-jar-binks
Källa: nojesguiden.se
One, two, Freddy comes for you...
När jag vaknade kändes ansiktet kladdigt. När jag gick upp såg såg jag att mina händer var blodiga och att jag hade två nya blåmärken på benen. Sen såg jag min kudde och insåg att jag sovit med ansiktet i en pöl med blod. Jag blödde tydligen näsblod i sömnen! Men det förklarar inte mina blåmärken!
Tänk om Freddy Krueger finns...
Men vem var det då som signerade min Elm Street Dvd-box?
(bildkälla: moviespad.com)
Isvak!
Vänta lite nu? Jag borde inte be om ursäkt! Det här är MIN blogg, jag kan göra vad jag vill här!
Igår badade jag isvak iallafall. Jag känner mig modig nu!
<iframe width="560" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/mkuibQaGnbQ" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>
Idag kom mina 12 DVD-filmer jag köpte på Tradera för ett extremt billigt totalpris dessutom. Det är mest J-Horror men också annat.
Glad Fredag den 13:e!
Jag fick för mig att plugga matte mitt i natten. Jag brukar vara extremt dålig på matte när jag är trött men av någon anledning gick det väldigt bra.
När jag var klar med matteläxan belönade jag mig själv med en film. Jag valde "Don't be Afraid of the Dark" (bra namn på en skräckfilm eller vad?).
Jag visste ingenting om filmen innan jag såg den, fast jag har sett å mycket reklam för den. Jag höll mig avsiktigt borta från all info om filmen för att vara helt spoilerfri då jag hört bra saker om den.
Och angående det så är också den uppkommande recensionen helt och hållet fri från spoilers.
Jag tänker börja med att berätta om dom sakerna jag inte gillade i filmen, detta för att jag vill avsluta recensionen med en någolunda positiv inställning.
Filmen kan vara väldigt förutsägbar. Om man kollar väldigt mycket på skräckfilmer, som jag kommer man känna igen en del scenarion kanske lite för mycket. Ibland känns det som dom har kopierat och klistrat in delar av manuset från andra filmer. Den är alltså väldigt många klyschor som kan kännas "skohornade" in i filmen i sista minuten. Men om du inte är en skräckfantast så borde inte det vara ett stort problem.
Det finns en del datoranimerade specialeffekter i filmen som ser riktigt dåliga ut tyvärr. Jag inte kan beskriva dom utan att avslöja filmen, men om du har sett filmen vet du nog vad jag syftar på.
Det mest irriterande en skräckfilm kan göra är att en massa saker hoppar fram och det kommer en hög ljudeffekt. Jag hatar sånt. När ska regissörer lära sig att något som hoppar fram inte är äkta skräck. Jag gillar när skräckfilmer har en kuslig atmosfär, så att obehaget varar i mer en tre sekunder och kanske till och med efter filmen är slut. Som tur lyckades filmen få in lite sånt ibland iallafall.
Filmen börjar som vilken skräckfilm som helst skulle kunna göra. Otäck, mörk, om än sorglig. Det var en ganska intressant scen. Det är också den enda väldigt våldsamma scenen i filmen. Efter det får vi se några riktigt balla animerade förtexter.
Filmen skildrar en mycket mörkare variant av en typisk sagoberättelse där ett snokande barn hittar en hemlighet som inga vuxna vill tro på, som Alice i Underlandet, Trollkarlen från Oz, Narnia och Peter Pan. Det är synd att hemliga världlar som Landet Ingenstans eller Narnia aldrig funnits, för jag kommer ihåg att jag var precis den sortens busunge som skulle kunna hitta något sånt när jag var yngre.
Filmen handlar om en liten flicka vid namn Sally, som flyttar ifrån sin mamma och till en herrgård som ägs av hennes pappa Alex (Guy Pearce) och hennes nya styvmamma Kim (Katie Holmes), för att se om det kan hjälpa hennes depressionsproblem. Herrgården har tidigare ägts av en konstnär som försvann mystiskt. Jag tycker om karaktären Sully för att hon är så imperfekt. Hon är olydig, busig, lömsk, hemlighetsfull och ljuger men man kan ändå inte låta bli att älska henne. Hon är ett väldigt realistiskt småbarn med andra ord. Bailee Madison är dessutom en väldigt begåvad barnskådespelerska med en lovande framtid.
Sally upptäcker en gömd källare i herrgården, som tydligen inte är så intressant. När pappan och styvmamman har gått iväg undersöker hon källaren vidare, och upptäcker det chockerande svaret på vad som hände med den försvunne konstnären.
Filmen är bra på att bygga upp spänning. Jag var ofta beredd på att något skulle hända fast jag sen fick se att det inte gjorde det.
Det var min åsikt om filmen. Den kan vara lite skrämmande ibland och den är väl underhållande, men den sticker inte ut så mycket från andra skräckfilmer vilket jag hoppades på. Om det inte hade varit för att jag trodde att Guillermo Del Toro regisserat och inte bara producerat filmen hade jag nog inte ens sett den.
Jag ger den här filmen 6/10
Källa: impawards.com
Skolan + Silent Hill: Anniversary
Igår började skolan börjat igen och det är inte världens godaste nyheter direkt. Men jag har bara en termin kvar innan gymnasiet, så jag tänker anstränga som bara den.
Här kommer ännu sämre nyheter, så gör dig redo.
I förr igår bestämde jag mig för att klippa mig, vilket jag alltid gör innan en ny termin börjar. Och jag bestämde jag mig också för att ta hål i örat när jag ändå var där, något jag varit bestämd för att göra länge.
Jag brukar klippa mig i salong Adam Eva i Handenterminalen. Det är ett grymt bra ställe. Personalen där är riktigt begåvad och vet exakt vad de håller på med. Problemet var att personen som sköter ställets telefonbokning gav mig fel tid och då hade jag inte någon möjlighet att klippa mig innan skolan började.
Om jag hade fått det här problemet nu idag hade jag skippat klippningen och väntat till senare, men av någon dum anledning som jag inte kan förstå var jag desperat att hinna klippa mig innan skolan började så lät jag ett annat ställe i Haninge Centrum sköta mitt hår.
Det var bland det dummaste jag har gjort. Jag gav frisören den här bilden på Anthony Padilla från SMOSH för att jag verkligen älskar hans hår.
Källa: hairstylearea.com
Han kollade på den i två sekunder innan han slängde bilden och påstod sig ha memorerat den.
Jag behöver nog inte ens säga att han misslyckades helt och hållet. Han förstörde mitt vackra hår! Mitt hår är inte ett dugg likt ut bilden! Det är mer likt Ian Hecox hår än Anthonys!
För att göra saken värre så blev det ingen succé direkt när jag tog hål i örat, vilket jag gjorde på samma ställe. Som tur gav deras hålpistol inte mig AIDS eller Malaria, och det gjorde inte särskilt ont alls, så det var inte deras fel. Problemet ligger i att jag bestämde mig för det högra örat för att jag trodde att det var vänsterörat som var det s.k. ”homoörat”, men tydligen hade jag fel. Det resulterade i en dag med hån av fördomsfulla losers och jag blev tvungen att ta bort örhänget innan det blev ett permanent hål. Pinsamt. Jag bryr mig inte om vad folk tycker om mig men jag bryr mig om vad folk tror om mig, och jag är inte bög. Jag kanske tar hål i vänster öra någon gång men det ser osannolikt ut.
Och nej, jag har absolut ingenting emot homosexuella människor.
Och nu, över till de godare nyheterna!
Silent Hill: Anniversary är en fan-film dedikerad till spelserien Silent Hill och är huvudsakligen baserad på det andra spelet i serien, som snart finns att se youtube! Jag äger inte spelet Silent Hill just nu för att jag sålde det med mitt Silent Hill 3 för att jag planerade att köpa Silent Hill HD Collection som skulle släppas den tjugofjärde Januari, men det försenades till Mars. Så nu blir det tydligen två månader utan spelet.
Jag rekommenderar dig verkligen att fortsätta läsa om du inte är en gamer, tycker att Tv-spel är dåligt tidsfördriv för ungar och/eller anser det inte vara en seriös konstform.
Silent Hill 2 är ett av mina alla tiders favoritspel, för att det kombinerar den psykologiska skräckgenren med en väldigt tragisk kärleksberättelse. Handlingen är så genomtänkt så att jag kunde skriva en novell baserad på spelets handling i skolan och få MVG+, vilket jag gjorde. Jag kommer eventuellt att ladda upp den novellen här om någon visar intresse.
För ni som inte vet så berättar Tv-spelet Silent Hill 2 om en deprimerad man vid namn James Sunderland som har fått ett brev från hans fru Mary som säger att hon väntar på honom i den vackra staden Silent Hill, där de spenderade sin smekmånad.
Mysteriet är att hans fru Mary dog av en ökänd sjukdom för tre år sen.
James åker till staden för att hitta svar, men får instället bara fler frågor. Staden ser inte alls ut som han kommer ihåg den. Den är täckt med tjock dimma och helt och hållet tom från fotgängare förutom bisarra, skräckinjagande monster.
Källa: guide2games.org
James måste avslöja sanningen, omedveten om att svaren han söker kräver den ultimata uppoffringen.
Vilka är dessa vidriga varelser som krälar runt på gatorna? Är Mary verkligen här fast hon tydligen är död? Vad är den ultimata uppoffringen! Svaren kan du bara få på ett sätt: Spela Silent Hill 2. Eller du kan ju googla. Eller läsa min novell. Vänta, du måste ju se fan-filmen jag pratade om. Det finns ju massor av sätt att få svaren.
Tillbaka till det egentliga ämnet, Silent Hill: Anniversary fan-filmen jag berättade om den.
Källa: Jay Ness skickade den till mig.
Anledningen att jag vill skriva om den så gärna är att jag är delvis inblandad i produktionen. Regissören, Jay Ness, är en yrkesregissör som har regisserat officiella musikvideos till många artister och band. Han är en gamer, och bestämde sig för att vinstfritt filmatisera spelet. Hans film, som kommer vara cirka en halvtimme lång, är just nu i redigeringsprocessen, nästan klar och lär nå intranätet om bara några dagar. Filmen kommer att laddas upp av Machinima.com’s youtubekanal, som är den allra största youtubekanalen inom kategorin underhållning. Dom var tydligen väldigt intresserade av att presentera projektet.
Men var kommer jag in i bilden då? Jag är administratör till den officiella Facebooksidan för filmen.
http://www.facebook.com/SilentHillAnniversary
Jag har skapat sidan, skrivit i princip all text i informationsfliken, laddat upp nyheter och bilder, frågat frågor med mer, allt med övervakning av regissören, Jay Ness och producenten, Ryan Schneider. Som tack för det arbetet kommer jag att vara i filmens eftertexter. Mitt namn, på Machinima.com’s kanal. Wow alltså! Det här innebar också att jag fick se filmen innan resten av Internet. Jag har redan sett filmen och jag är mycket imponerad! Specialeffekterna är riktigt snygga, ljuddesignen och ljussättningen är väldigt stämningsfull och skådespelarna gör ett väldigt bra jobb! Se filmen och gilla facebook-sidan!
Jag har egentligen hemstudiedag så jag borde gå och plugga nu...
Två spökhistorier från 2007
Här är två riktigt dåliga spökhistorier jag skrev i skolan när jag var 10 år gammal som jag hittade i min gamla skrivbok från Hagaskolan. Jag bestämde mig för att skriva ner båda på datorn för att deras låga kvalitet gör dom så hysteriskt roliga. Jag fick också mina fantastiskt konstnärliga illustrationer fotograferade.
Det är exakta kopior av vad jag skrev, så alla grammatiska fel och stavfel är avsiktligt kvarlämnade.
en SPÖKHISTORIA
En kille som hette stig skulle gå och köpa lite saker saker då gick han ut det åska mycket. det var kallt han såg en skugga och hörde en elak röst som sa DÖ!
Han visste inte var det var men han blev rädd. då såg han ett fruktansvärt skellett med svarta kläder och en kniv och han högg av hans huvud och var galen. Det var kaos det kom 7 poliser beväpnade med en pp7 pistol (ingen var polischef broody från hajen eller nåt!) de sikta på honom han döda 6 och en som hette David skjöt han dog, kaostet var slut
SLUT!
Hade jag sett ”Hajen” när jag var tio?
Varför strök jag över pp7 och bytte till pistol?
Och hur kunde monstret döda 7 personer lätt som en plätt men kunde inte klara av en pistolkula?
Okej, nu till spökhistoria 2. Den är mycket "bättre" än den första.
SPÖKHISTORIA
- En korv, tack. Sa Steve Patterson till kioskgubben
- Ställ dig I kön som alla andra! Sa han.
Han ställde sig där, Vid ingången såg han nån dörr han var en nyfiken 18-åring så han gick in, där såg han en stor kyrka mitt i en gigantisk öken han gick in där. där fanns En gryta och Ett Meddelande:
DETTA ÄR LIKENS KYRKA,
SOM DU SER FINNS EN MASSA
LIK HÄR OCH EN KITTEL!
KITTELN FÅR BARA INNEHÅLLA SAKER AV LIVET, JORD, VATTEN, SOL OCH LIV!
steve förstod vad som menades och han tyckte att världen hade fått för många människor. Han tänktre att några måste dö så han slängde i ett av liken sen såg han en utgång så han gick in dit När han var tillbaka var alla han kände zombiez! korvgubben alla vänner han kände och hans egen flickvän han kunde nog inte göra nåt fast han försökte (Han jobba som uppfinnare!) Han låste in sig i skyddsrummet med delar ritningar och mat. han fick en ide: ta en levande människa med till dörren och använda det till att fixa jorden.
problemet var att det inte fanns några levande människor så han hoppa i själv och han var ju 18 kitteln var jämnad till 22 han hoppa i och landa på ett av tornen i world trade center (bara för jämningen på 22 år så han hamna 6 år tillbaka i tiden då kom ett flygplan och störta mot honom och han dog men alla andra blev människor.
SLUT
Jag vet inte vad jag tänkte när jag skrev den fasansfullt anstötiga finalen med World Trade Center, men jag vet en sak säkert och det är att jag räknade riktigt dåligt.
22-6 =/= 18
Lejonkungen på Blu-ray!
Och åh gud... jag kommer inte ihåg att filmen var så här bra. Eller att den var så här sorglig, även om jag såg den relativt nyligen. Jag har sett filmen en gång tidigare, men jag såg den aldrig när jag var liten. Nu är jag ganska glad för det, för jag tror inte jag hade klarat av att se scenen där, du vet...
Min pappa grät så mycket att han var tvungen att lämna filmen under den scenen.
Att Disney kan göra en så här genomtänkt och vacker film och att en del personer klassar filmen som en vanlig "barnfilm" är bortom mig. Utan tvekan en av de bästa och mest välgjorda animerade filmerna som gjorts. Filmen har också ett väldigt bra budskap vilket jag kommer till senare.
Vi såg filmen på engelska med svensk text och skådespelarinsatserna är suveräna. Dom bästa insatserna enligt mig är James Earl Jones som Mufasa, Jeremy Irons som Scar, Rowan Atkinson som Zazu, Nathan Lane som Timon och Robert Guillaume som Rafiki.
Ja, jag vet att jag nämnde halva rollistan. Fast dom är alla otroligt bra. Förutom kanske Matthew Broderick som vuxna Simba. Han är lite stel som han alltid är.
Handlingen känner nästan alla till, men jag tänker skriva ner den bara för att jag gör en recension här, men jag tänker försöka undvika detaljer.
Simba är lejonkungen Mufasas son och han ska bli kung när han är vuxen. Men Mufasas bror, Scar, är inte nöjd med det och vill ha makten själv. Han mördar Mufasa i Hamletanda och lägger skulden på Simba. Simba, som tror att han har mördat sin far flyr och bestämmer sig för att aldrig komma tillbaka till kungariket och från och med där handlar filmen om hans resa för att hitta sig själv.
Dags att prata om budskapet. Filmens tema är som jag sa, att hitta sig själv och upptäcka vem man är. Det är ett väldigt vuxet och filosofiskt tema och går längre än någon annan Disneyfilm gjort. Den scenen som rörde mig mest var när Rafiki lär Simba med sin käpp hur man kan välja om man ska fly ifrån sitt förflutna eller om man ska lära sig från det.
Animeringen är minst sagt imponerande. Att tänka att datorer användes minimalt under tillverkningen och nästan allt är gjort för hand är helt och hållet förbluffande. Allt från introscenen i savannen till den episka slutstriden med Scar är förbluffande ögongodis. Färgerna är också otroligt vackra - filmens designers visste verkligen vad det var dom höll på med, och det märks.
Timon och Pumbaa gör faktiskt riktigt bra komisk lättnad. Jag har aldrig varit ett fan av komisk lättnad-karaktärerna som finns i alla Disneyfilmer men jag förstår att animerade familjefilmer måste ha det, speciellt filmer som innehåller så mörka teman som den här filmen, men det är sällan Disneyfilmerna lyckas få det rätt. Statyerna i Ringaren i Notre Dame till exempel är bland de sämsta filmkaraktärerna jag kan komma på just nu. Men Timon och Pumbaa är verkligen roliga, originella och genomtänkta komisk lättnad-karaktärer, även om dom kan vara lite irriterande ibland.
Den instrumentala musiken av Hans Zimmer ger verkligen en till dimension till filmen. Hans arbete blev riktigt lyckat. Han lägger på förstärker spänningen i de spännande scenerna, han förstärker sorgen i de sorgliga scenerna och han förstärker humorn i de roliga scenerna med sitt färgstarka soundtrack.
Sångerna av Elton John och Tim Rice är också exceptionella. Mina favoriter är "The Circle of Life" och "Can you feel the Love Tonight". En sång jag inte gillar så jättemycket är "I Just can't wait to be king". Den var catchig, men jag tycker inte den är något speciellt direkt. Filmen hade klarat sig utan dig enligt mig.
Blu-Ray-versionen är lika bra som jag förväntade mig att den skulle vara. Bilden är knivskarp i full HD och ljudet är kristallklart.
Det var min recension. Jag valde att skriva det här direkt efter att jag kollat på filmen för att jag skulle kunna skriva ner mina helt färska intryck av filmen. Filmen får ett starkt 9/10 i betyg av mig. Och det är sällan jag ger filmer ett så högt betyg.
Jag önskar att jag hade gått in i mer detalj men jag är alldeles för lat för att backa tillbaka nu och fylla på texten. Det här får duga.
Mitt första inlägg!
Källa: neoseeker.com
Men det är inte vad det här inlägget handlar om, så det tänker jag spara till senare (ni kan förvänta er väldigt mycket Tv-spel och film på den här bloggen). Gårdagens höjdpunkt var i alla fall utan tvekan när vi åt extremt god köttfärspaj till middag med mormor, moster Eva-Liisa, och kusinen Matti och hans vackra fru Vera. Hon är gravid just nu och väntar på ett barn som ska komma inom två månader. Matti, som är en otroligt snäll kille, gav mig och Robert två presenter. Nu önskar jag att vi hade haft med något till honom. Fast dom var fortfarande väldigt tacksamma för att jag redigerade deras bröllopsfilm i Adobe Premiere. Han gav oss en ask Fazer-choklad och Cd-skivan Stars Aligned av Von Hertzen Brothers, ett finskt rockband jag aldrig hört talas om förut men vad jag har förstått är dom populära i Finland.
Källa: enjoy.se
På båtresan tillbaka köpte jag finsk jordgubbslakrits från Halva och Disneys mästerverk Lejonkungen från 1994 på Blu-ray. Jag har såklart sett filmen men jag vill verkligen se hur den ser ut i HD. Jag kan tänka mig att det är en helt otrolig upplevelse. Jag tänker skriva mer om den efter jag har kollat på den med familjen så jag kan berätta både om hur filmen ser ut i 1080p och om själva filmen då jag har friskat upp mitt minne lite.
Vi lyssnade på skivan jag fick av Matti i bilen på tillbakavägen och eftersom att jag inte har lyssnat på dom så mycket än har jag ingen åsikt än. Jag bäddade in musikvideon för det första spåret på skivan här. Vad tycker ni om dom?
Det var allt för nu! Mitt nästa inlägg kommer att handla om Lejonkungen, så håll ögonen öppna...
